"Ingen skulle komma på tanken att föreslå att de medicinska besluten på ett sjukhus ska fattas genom omröstning bland patienterna."
Jan Björklund om elevdemokrati
"Problemet föds, som vanligt, ur den fullkomligt obegripliga idén att låta det så kallade folket rösta fram sina favoriter. Jag kommer aldrig att förstå detta märkliga påfund. Det finns ju expertis att tillgå. Utbildade människor med specialkunskaper. Men när det handlar om popmusik spatserar man glatt till Husläkarjouren och accepterar att läkaren har ersatts av ett barn i galonbyxor."
Andres Lokko om melodifestivalen (hittade den hos Sandra)
"Om du har en faslig åkomma; vem vänder du dig helst till för att få bukt med sjukdomen? Till en mästare i läkekonst eller till folket på torget som får rösta om bästa botemedlet?"
(ok, citatet är hämtat ur minnet, orkar inte hämta boken och leta fram citatet nu)
Platon om demokrati ur Staten
Klassiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oh, I love Andres Lokko. När jag intervjuade honom, jag tror att det var -96, sa han faktiskt såhär angående musikjournalistik och tidningen Pop (citat ur mitt minne): "På alla områden utom popmusik förutsätter man vissa förkunskaper hos mottagaren. Men i musiktidningar ska man skriva för nybörjare som inte vet någonting. Det tycker jag är jättekonstigt och det vill inte vi göra." Jag håller helt med. Det är även därför man med gott samvete kan dissa en person som "gillar all musik, särskilt sådan man blir glad av". De pratar inte om musik, utan om underhållningsbranschen.
jag gillar också anders locko.
Hur mycket köper ni skivor för i månaden?
Andres: Ibland ingenting, men går jag in för nåt, som engelsk folkrock, så köper jag rent sin nessjukt mycket.
Mats: Samma här. När jag var i New York senast köpte jag skivor för 8 000 kronor. Det blev hela Bowies 70-tal.
Andres: Jag har även köpt en massa symfonirock. Senast var det tre skivor med Yes. Det lät tyvärr förfärligt trots allt.
Mats: En kompis tipsade om en dubbel-cd med Zappas gitarrsolon.
Andres: Då har man gett allt man har att ge. Att gå in för Zappa, för att inte tala om hans gitarrsolon, är ett avskedsbrev. Ett rop på hjälp.
Saxat från http://www.cafe.se/?id=3118
Skicka en kommentar